Både fysiskt och psykiskt.. Fan va det det går åt energi när man mår dåligt.. jag hoppar högt och får ont i magen varenda gång mobilen ringer.. Nu har apan kanske fått vårat brev, nu är det kanske advokaten som ringer och säger att det är bara att lägga ner. Vi får vackert bet för att den människan inte kan hantera världens snällaste häst..
Han är förhelvete bara väldigt rädd om sina bakben! Jag har ju t.o.m krupit rundor runt bakhasorna och lindat på transportskydd.. Hade jag vetat att han var så totalt livsfarlig hade jag ju aldrig vågat det....
Jag tror inte en minut på Gud, men nått högre väsen borde väl kunna förbarma sig lite över mig och de mina.. Så hemsk kan jag väl inte vara/ha varit, så jag inte får någon som hjälper mig...
*skickar ut en bubbla med en önskan om hjälp till det bästa*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar